Senast uppdaterad:
Foto: Springtime-Intellecta.
________________________________________________________________
Alla barnfamiljer hamnar förr eller senare i diskussioner om åldersgränser. Antingen är det 11-åringen som vill börja använda Snapchat precis som kompisarna, eller 15-åringen som inte kan förstå varför vårdnadshavaren inte tycker att ett våldsamt spel ska komma in över tröskeln.
Som vuxen är det lätt att titta på åldersgränsen som finns för det spel eller den tjänst som diskussionen gäller och grunda sitt beslut på den. Men det är viktigt att känna till varför åldersgränsen är satt som den är för att kunna tolka den på rätt sätt. Alla åldersgränser handlar nämligen inte om samma saker.
________________________________________________________________
Många sociala medier har en åldersgräns, inte sällan är den 13 år. Ofta tolkas det som en gräns för när barn anses stora nog att ta del av innehållet som finns i tjänsten. Att det är den tolkning som ligger närmast till hands är inte så konstigt, eftersom tjänsternas innehåll är det barnen faktiskt vill komma åt och det vi alla förknippar med Snapchat, Instagram och andra plattformar.
Men för nätbaserade tjänster är det barnens personliga integritet som åldersgränserna är tänkta att skydda. I USA började Children’s Online Privacy Protection Act (ofta förkortat COPPA) gälla 1998. Enligt den lagen får onlinetjänster bara samla in information om barn som är yngre än 13 år om företaget fått vårdnadshavarens godkännande att göra det. Resonemanget bakom lagen handlar om att barn yngre än 13 inte själva fullt ut förstår konsekvenserna av datainsamling och hur informationen används.
För företag som Snapchat och Instagram skulle det alltså vara fullt möjligt att låta även små barn använda tjänsterna, under förutsättning att de får okej från barnens vårdnadshavare. Men ytterst få företag har valt att gå den vägen. Istället har man bestämt sig för att i användarvillkoren kräva 13 år som lägsta ålder för att få skapa ett konto. På det sättet behöver de inte förhålla sig till lagens krav om föräldrars godkännande.
Det finns dock några exempel på specialtjänster för yngre barn, som Facebooks Messenger-variant Messenger Kids. Den lanserades i USA våren 2018, och kan vända sig till de allra minsta tack vare att den inte samlar in data på samma sätt som ”fullvuxna” Facebook Messenger.
I Europa började den nya dataskyddsförordningen GDPR gälla sommaren 2018. Även här finns skrivningar om barns integritet på nätet, och precis som i USA är det vårdnadshavaren och inte barnet självt som kan ge företag tillstånd att samla in och använda personlig information.
Varje medlemsland fick möjlighet att själv bestämma upp till vilken ålder föräldrars medgivande krävs. I Sverige sattes gränsen vid 13 år, precis som i USA. Men eftersom GDPR ger möjlighet att dra strecket vid 16 år har bland annat WhatsApp ändrat sina användarvillkor för användare som finns i Europa. Sedan april 2018 måste man nu vara 16 år för att få ha ett konto på WhatsApp.
Åldersgränserna på sociala medier och andra nättjänster handlar alltså inte främst om huruvida barn och yngre tonåringar ska få använda sociala medier eller inte, eller att innehållet där skulle vara olämpligt för dem. Däremot ställer lagar i olika länder krav på hur företagen som tillhandahåller dessa tjänster får samla in information om användarna.
________________________________________________________________
Nej, det är inte olagligt. Däremot ska man vara medveten om att många företag kan radera kontot om de upptäcker att användaren är yngre än 13 år.
________________________________________________________________
På datorspel som säljs i EU går det att hitta åldersrekommendationer i flera steg: 3, 7, 12, 16 och 18 år. Märkningarna bygger på en branschöverenskommelse och tas fram av organisationen PEGI, Pan European Game Information.
Till skillnad från nättjänster handlar åldersrekommendationerna på spel om innehållet. Åldersmärkningen talar om att spelet innehåller sådant som kan uppfattas som olämpligt för barn under den angivna åldern. PEGI rekommenderar alltså att den som spelar ska ha uppnått eller vara äldre än den ålder som anges. Den säger däremot inget om spelets svårighetsgrad. Ett spel märkt med en trea kan ändå vara alldeles för svårt för en treåring. Omvänt kan ett spel märkt med en tolva vara enkelt nog för en sjuåring att klara av, men innehålla element som till exempel kan vara skrämmande för barn under 12 år.
För att komplettera åldersrekommendationen finns beskrivande symboler. Det finns symboler för våld, grovt språk, skräck, spel om pengar, sex, droger, diskriminering samt möjligheten att genomföra köp inne i själva spelet, s.k. in-game purchases. I kombination gör de här märkningarna det möjligt för vårdnadshavare att få en bild av innehållet i spelet utan att spela det själv, och därmed också fatta beslut om vilka spel som är lämpliga för barnet och vilka som inte är det. Men det är också viktigt att vara medveten om kulturella skillnader i vad som anses olämpligt för barn, bland annat när det gäller inslag av grovt språk, sex och våld.
________________________________________________________________
________________________________________________________________
Pan European Game Information (PEGI).
WhatsApp.
Ange list rubrik