Innehållsfilter – är det en bra idé?

Problem med filter

Det är mycket svårt, kanske till och med omöjligt, att utveckla teknik som filtrerar precis lagom mycket på individnivå. I praktiken är det istället så att filter filtrerar antingen för lite eller för mycket – vilket skapar olika typer av problem.

Ett filter som tar bort för lite innehåll skapar en falsk trygghet. Du tror att du lyckats göra internet till en säker zon där ditt barn bara kommer åt den typ av innehåll du är bekväm med. Men i själva verket slinker en hel del ändå igenom filtret.

Ett filter som tar bort för mycket innehåll är också problematiskt. Du tror att du installerat ett filter som stoppar pornografi, men som i själva verket också filtrerar bort seriösa sexualupplysningssajter. I den vetenskapliga artikeln ”Internet Filtering and Adolescent Exposure to Online Sexual Material” som publicerades sommaren 2018 konstateras att överblockering slår hårdast mot dem som har svårast att hitta information offline. Unga hbtq-personer nämns som en grupp som riskerar att hamna i ett informationsvakuum om de sitter bakom för hårt inställda innehållsfilter.

I Sverige idag är användningen av innehållsfilter på individnivå mycket begränsad, vilket framgår av Statens medieråds undersökningar. Den vanligaste metoden som föräldrar använder för att skydda sina barn på nätet är istället att tala med dem.

Minskar filter risken att ett barn nås av pornografi?

I dag finns grovt pornografiskt innehåll endast ett knapptryck bort. Även om det inte finns garantier för att innehållsfilter stoppar all nätpornografi förespråkar vissa barnrättsorganisationer användning av dem med argumentet att det är bättre att blockera det mesta än ingenting.
Den centrala frågan kring innehållsfilter är i slutänden vilken effekt de faktiskt har för individen: Sätter de stopp för tillgången till det oönskade innehållet eller inte? Det var också den huvudsakliga frågeställningen för forskarna bakom artikeln ”Internet Filtering and Adolescent Exposure to Online Sexual Material” med slutsatsen om vilka som drabbas hårdast av överblockering.

Studien visar att det är svårt att hitta några vetenskapliga belägg för att porrfilter i praktiken har någon stor effekt på individnivå: ”Resultaten tyder på att porrfilter som vårdnadshavaren installerar har ojämna och i praktiken obetydliga kopplingar till ungdomars möte med sexuellt innehåll på nätet.” När de räknade på effekten kunde de konstatera att huruvida en ung person exponeras för pornografi påverkas endast till 0,5 procent av ett eventuellt porrfilter, till 99,5 procent av helt andra faktorer. Detta resultat förstärker ytterligare bilden av att porrfilter på individnivå riskerar att vagga in vårdnadshavare i en falsk trygghet.

Med äldre barn går det inte att utesluta att de hittar vägar runt filtret. Hur de kan se ut beror på hur filtret fungerar. Men kanske räcker det att använda mobilnätet i stället för det trådlösa bredbandet hemma, kanske har kompisarna ofiltrerad tillgång till internet. Kanske kan ett så kallat VPN-nät fungera som en väg rakt igenom föräldrarnas filter, genom att kryptera internettrafiken och därmed göra det omöjligt för filtret att kontrollera vad den innehåller.

Inblick genom samtal

Om du använder filter för att försöka hindra ditt barn att komma åt vissa typer av innehåll blir det en tydlig signal om vad som är okej och inte okej att titta på. Om barnet ändå tittar på exempelvis pornografi och sedan känner ett behov av att prata med en vuxen om det, kommer barnet då att komma till dig med sina funderingar? Filtret riskerar att hämma dialogen med barnet om problematiskt innehåll och istället skapa en barriär av förbud och tystnad. Om du vill att dina barn ska lära sig vissa värderingar måste du tala med dem – även om det gäller saker som av vissa kan uppfattas som komplexa, som sexualitet, kroppslig integritet, samtycke och pornografi. Om du inte pratar med dem riskerar de att bli lämnade ensamma med sina upplevelser och på så sätt minskar istället din inblick i deras medievardag.