Logotyp Statens medieråd
Logotyp Statens medieråd


Miljödiplomerad myndighet med fokus på social hållbarhet

Senast uppdaterad: 2017-12-13

Inom svensk förvaltning ställs det många krav. Krav av olika slag. Enligt Myndighetsförordningens tredje paragraf framgår det till exempel att myndighetens ledning ansvarar för att verksamheten bedrivs effektivt, redovisas på ett tillförlitligt och rättvisande sätt, samt hushåller väl med statens medel. Vi ska överhuvudtaget hushålla med samhällets resurser. Vi ska i enlighet med Förordning (2009:907) om miljöledning i statliga myndigheter också integrera miljöhänsyn i myndighetens verksamhet så att man tar hänsyn till verksamhetens direkta och indirekta miljöpåverkan på ett systematiskt sätt.

Ewa Thorslund, direktör Statens medieråd.

Ewa Thorslund, direktör Statens medieråd. Foto: Anna-Lena Ahlström.

Statens medieråd bildades den 1 januari 2011. Såväl myndighetens form som innehåll skulle skyndsamt - och i enlighet med existerande lagar och regler – komma på plats. Ungefär två år senare (2013) initierades även ett arbete med syfte att systematiskt se över – och därmed också minska - miljöbelastningen. Utifrån detta skapades ett antal styrdokument, mål, mätmetoder och uppföljningar.

I september 2014 miljödiplomerades så myndigheten i enlighet med Svensk miljöbas. Ett diplom som måste förtjänas varje år. Om inte, så berövas vi på utmärkelsen. Vi började med det mest uppenbara. Med den miljömässiga delen av hållbar utveckling. Med det vi inom verksamheten gör som på olika sätt bidrar till negativa effekter för miljön. Det kan vara belysning och apparater som slentrianmässigt står på. Utskrifter enbart på ena sidan av pappret därför att det är för jobbigt att förstå sig på hur skrivareländet ska prestera dubbelsidigt. Flyga från Stockholm till Göteborg när det går precis lika bra - och fort - att ta tåget. Enkla grejer. Nästan löjligt enkla. Vi satte upp ambitiösa mål i syfte att minska energiförbrukningen. Vi klarade det. Varje år. Med råge.

Nu går vi in i nästa fas. Framåtlutade. Nu får vi inte skryta mer och tro att vi har ”gjort jobbet”. Vi har bara börjat. Förutom att minimera den negativa belastningen så måste vi se på hur vi bidrar till den sociala hållbarheten i den värld vi lever i. En värld som på bara ett år har blivit så mycket mer komplex vad gäller demokrati, delaktighet, lika värde, tolerans, tilltro, misstro, falsk information, och betalväggar och betongmurar som stoppar såväl välgjort publicistiskt material som människor i jakt på en smula trygghet.

Ett socialt hållbart samhälle är – i enlighet med Folkhälsomyndighetens definition – resilient eller motståndskraftigt, men samtidigt förändringsbenäget och ett samhälle där människor lever ett gott liv med god hälsa, utan orättfärdiga skillnader. Det är ett samhälle med hög tolerans och där människors lika värde står i centrum. Detta kräver att människor känner tillit och förtroende till varandra och är delaktiga i samhällsutvecklingen.

I myndighetens instruktion och uppdrag ligger fokus på att stärka och skydda barn och unga i deras medievardag. Ett uppdrag som blir mer komplext för varje dag som går. Vi ska förstå oss på mediesamhällets utveckling och digitaliseringens effekter. Vi ska veta när mediepåverkan är skadlig utifrån till exempel filmsekvenser – där det kan räcka med enbart en enda exponering – och när normförskjutningar sker först efter att tusentals bilder har flimrat förbi som i reklam och andra typer av budskap och desinformation. När ska stärkande insatser ske och i vilken form? Vi tänker och utvecklar. Vi producerar och sprider material som ska utveckla befintliga och nya – helt avgörande – förmågor i en föränderlig tid. En tid när konsumenten har blivit producent. När det lokala har blivit globalt. När transparensen i våra digitala interaktioner och transaktioner har blivit så komplex att vi själva – utan att veta det - är varan när vi ska handla och där det numera är stört omöjligt att avgöra vad det vi köper rimligen bör kosta.

För i ett demokratiskt samhälle - med hög delaktighet - krävs det informerade och initierade medborgare. Det är här som myndigheten kan bidra i sitt dagliga arbete. Det är också här som vi bidrar till ett socialt hållbart samhälle.

Så, vi fortsätter framåt. Stadigt. Vi fortsätter att kryssa oss fram mellan stort och smått. Mellan strömbrytare som ska stängas av när kontoret stängs ner för dagen - och olika sorters utbildningsmaterial som produceras och sprids kring bilders makt och propaganda. Kring sexism och normförskjutningar som effektivt både inkluderar och exkluderar oss människor – mycket effektivt – om vi inte stannar upp och förstår oss på hur vi påverkar och påverkas. Dygnet runt. Året om.

 

Ewa Thorslund, direktör vid Statens medieråd