Filmgranskarna tar råd av barn

Alla filmgranskare på Statens medieråd har jobbat med barn på olika sätt, till exempel som lärare och barnpsykologer.

Äldre barn förstår lättare

Vad som kan vara skadligt för välbefinnandet när man ser en film är ofta olika för olika åldrar. Ett litet barn kan bli rädd för saker som ett äldre barn inte tycker är läskigt, och därför finns det olika åldersgränser. Äldre barn förstår lättare att det är en film de tittar på, medan ett yngre barn kan tro att allt i filmen händer på riktigt.

Det görs många nya typer av filmer och tekniska effekter hela tiden. Därför är det viktigt för filmgranskarna att prata med barn i olika åldrar om film och hur barnen själva upplever olika filmer. Det är en rättighet som barn har enligt FN:s barnkonvention Länk till annan webbplats..

Barnpaneler ger filmgranskarna råd

Filmgranskarna pratar med barn i barnpaneler. En barnpanel är när en skolklass träffar filmgranskarna och tittar på film tillsammans med dem. Efter filmen sitter man i grupper och pratar om filmen. Filmgranskarna väljer en film som de redan har satt en åldersgräns på men som de har diskuterat mycket, eller som de vill prata om med barn för att få deras synpunkter.

Efteråt skriver filmgranskarna ner det som barnen har sagt i en rapport som blir till hjälp när de granskar andra filmer. Det är frivilligt att vara med i en barnpanel och det syns inte vem som har sagt vad i rapporterna.

Inte trevligt men kanske inte skadligt

Det finns saker som människor säger eller gör på film som vissa vuxna och även barn inte tycker är lämpligt eller trevligt för barn att titta på. Det kan till exempel vara svordomar, sex, nakenhet och människor som dricker alkohol, röker och tar droger.

Det betyder inte att sådant automatiskt är skadligt för barns välbefinnande. Barn blir kanske inte skrämda, rädda eller oroliga av det som visas även om det är otrevligt eller olämpligt att titta på.

Statens medieråd utgår från välbefinnande

Statens medieråd utgår bara från om det kan vara skadligt för välbefinnandet och inget annat.

På Statens medieråd tittar vi på hur saker visas i filmen och hur vi tänker att barn kan reagera på det. Det kan till exempel vara vilken stämning som finns i filmen och om vi tror att barn blir rädda eller oroliga på ett dåligt sätt av det som visas.